Provning 077: Islay Special - 080223

Ön Islay, som troligen var den del av Skottland, som först började med whiskytillverkning.

På 400-talet var det munkar som kom till Islay och man tillverkade whisky vilket användes som medicin. Tänk att det alltid var munkar som började med all möjlig alkoholdryck runt om i världen.

Eftersom regelverket beträffande skatter var mycket dåligt förekom smuggling i stor skala och under 1800-talet fanns ett 30-tal illegala brännerier.

Dessutom var det mycket lätt att gömma ett lönnbränneri i vikar längs den bergiga kusten.

Flertalet av öns idag 7 destillerier (eller 8 med nybyggda Kilchoman) har genom åren haft mer eller mindre ”öppet och stängt” så att säga, ekonomiska besvär och ägarbyten hit och dit har fått produktionen på flera av Islay´s destillerier att ligga nere då och då.

Efterfrågan på rökwhisky från Islay stör idag färjetrafiken så flera turer infördes av rederiet Caledonian MacBrayne för att klara trafiken av lastbilar fyllda med framförallt Laphroaig och Bowmore-fat på väg till fastlandet för buteljering.

Lastbilar ”tävlar” om plats på däcket och besökande whiskyturister får inte alltid plats med sina bilar på färjorna.

Naturen på Islay är speciell, eftersom ¼ av öns area är täckt av torvmossar.

Öns norra del är bergig och längs den östra kusten löper en 400 m hög ljungklädd bergås.

Och så påverkar den höga luftfuktigheten lagringen av whisky.

Eftersom knappast något jordbruk bedrivs, så finns inte heller konstgödsel eller bekämpningsmedel i jorden och det gör att vattnet som rinner över ön är mycket rent.

Allt detta sammantaget gör att Islay whiskyn blir speciell i smak och doft.

Varje destilleri på Islay informerar mälteriet i Port Ellen hur rökig de vill ha sin whisky, dvs. hur många ppm (parts per million = mg/L) fenoler, som skall ingå. Rökdoften och smaken kommer från eteriska (flyktiga) oljor och andra organiska föreningar (fenoler) i torven.

Jämför man halten ppm hos olika destillerier på Islay är ppm halten ungefär följande:

Ardbeg 50, Lagavulin 35, Laphroaig 40, Bowmore 25

samt Bruichladdich och Bunnahabhain 2-3.

Men ppm anger halten i malt och således inte i spriten!

Laphroaigs 40 ppm är i sprit cirka 25 och Lagavulins 35 ppm har minskat till mellan 16-18 i nydestillerad sprit. Lagras Laphroaig i 10 år är ppm cirka 10 och efter 30 år ungefär 6.

Nu kommer det geologiskt mest spännande (källa; Ingemar Giös).

Förenklat inträffade följande; området omkring Bruichladdich har tillhört Sydamerika!!

För 1 miljard år sedan fanns på vår jord tre stora kontinenter.

1.      Laurentia (N. Amerika, Grönland, N. Skottland)

2.      Gondwanaland (Sydamerika och Afrika) samt

3.      Baltica (Europa).

Man tror att när Laurentia skiljdes från Gondwanaland för 600 miljoner år sedan på grund av plattektoniska rörelser och området vid Islay delades längs förkastningen, vilket gjorde att the Rinns följde med Gondwanaland. Mellan dessa två kontinenter fanns en stor ocean. De två kontinenterna rörde sig mot varandra igen och kolliderade samt stängde oceanen för 430 miljoner år sedan. Skottland och England förenades och the Rinns kom i kontakt med resten av Islay. Sedan rörde sig landmassorna igen från varandra men skiljelinjen kom nu att bli väster om Islay. Väster därom bildades således Atlanten. Vad blev det av det landområde som lämnade the Rinns? Jo, Arequipakusten i Peru. Där finns faktiskt en plats som heter Islay!

Man kan säga att whiskyna i denna provning är ena riktiga högkvalitets buteljeringar från respektive tillverkare så jag nöjer mig med att notera här att alla är topp whiskyn från vart och ett destilleri. Jag tror inte att det nån gång tidigare varit svårare att utse vinnare och förlorare i omröstningen.

Två av whiskyna går det dock bara inte att låta bli att omnämna lite extra.

Lagavulin 21yo, nyheten från destilleriet i ”kvarn sänkan” uppvisade nya dimensioner kvaliteter i form av tropisk frukt och karameller som man annars normalt bara finner i äldre buteljer från Bowmore. Inte många andra whiskyn som klarar att förmedla den hårfina balansen med tung rökighet, ”rena” tropiska frukter och karameller samtidigt som whiskyn är upplevs som mycket komplex hela vägen från början till slut, d.v.s. en sån här whisky är fantastisk från första sniff i glaset och håller ihop hela vägen ända till att eftersmaken klingar ut….. och innan eftersmaken dör ut så har det gått väldigt många minuter.

Den här whiskyn har sån längd att den följer en med hem ända ner i sängen. 

Laphroaig 1988, Denna whisky är skapad av två fantastiska fat (säkert några av de allra bästa som fanns) från Laphroaig´s lager valda med stor omsorg och enbart för Sverige.

Resultatet blev en 18 årig Laffe i absolut bästa toppform.

Här finns också toner av frukt som hyfsat bra klarar komma genom en tuff barriär av massiv rök.

Dessa två förträffliga whiskyn har nu förflyttat sig överst in på min ”vill ha” inköpslista.

Magnus  2008-02-27

Provningen planerades ursprungligen för max 70 deltagare, men det antalet överskreds snabbt varför det beslutades att utöka till 90 deltagare. Ytterligare 2 whisky köptes in och mängden minskades från 2 till 1,5 cl/whisky. Med tanke på det stora intresset för rökig whisky, så borde vi kanske tidigare ha insett att det inte skulle räcka med 70 platser.

Magnus Olsson-Åkerlund var kvällens provningsledare och han genomförde provningen på ett lysande sätt. Och med en mycket personlig vinkling på temat. Som en Bowmoreälskare så var det naturligtvis inte lätt att prata väl om alla Islaydestillerier utom Bowmore. Men det klarade han med elegans.

När man ser på kvalitetsnivån på den whisky som provades, så är det bara att konstatera att den var hög. En av de kvalitativt bästa provningarna i SMAD:s historia. Och det var inte lätt att gradera vilka whisky som var bäst.

Den inbjudan som skickades ut

De whisky som provades:

Provningsnoteringar Bernt Sjödin

Lagavulin 21Y, 56,5%, OB; 1799:-

Färg:              Mörk guld - bärnsten

Doft:               Stor, rök, torkad frukt, katrinplommon

Smak:            Sälta, torvrökighet, torkade frukter

Eftersmak:     Lång, rökig, svaga fattoner, lite sötma, mogen frukt

Poäng:           93

Kommentar:  En riktigt kraftfull whisky som slog ut de flesta vid dagens provning med avseende på kraft.

Bunnahabhain 31Y, 46%, Berry Brothers&Rudd; 1036:-

Färg:              Guldfärgad

Doft:               Sötma, mango, vanilj

Smak:            Lätt – medelfyllig, vanilj, apelsin

Eftersmak:     Kort – medellång, vanilj, sötmatoner

Poäng:           83

Kommentar:  När jag provade den här whiskyn hos Richard på Loch Fyne Whiskies för ett par år sedan så upplevde jag den som en klart bättre whisky än vid dagens provning. Dåligt omdöme hos Richard?

Bruichladdich 34Y/1972 Legacy 6, 41%, OB; 2513:-

Färg:              Guldfärgad

Doft:               Kryddpeppar, torkad frukt, banantoner, vanilj

Smak:            Vanilj, fattoner, mycket frukt – aprikos och banan

Eftersmak:     Medellång – lång med nötiga svaga frukttoner och vanilj

Poäng:           90

Kommentar:   En blandning av fat från 1965, 1970 och 1972. När en så här elegant whisky blandas med ett antal rökmonster så kommer den inte till sin rätt.

Laphroaig 18Y/1988, 49,3%, OB; 999:-

Färg:              Bärnsten

Doft:               Rök/torvrökig, torkad frukt, stor

Smak:            Sötmaton, mjuk rökighet som växer, nötig

Eftersmak:     Lång med nötighet och rök, mjuk och rund

Poäng:           95

Kommentar:  Buteljering speciellt för Sverige som såldes slut på någon minut. Den bästa Laphroaig  under 25 år som jag provat.

Laphroaig 25Y, 40%, OB; 2000:-

Färg:              Guldfärgad

Doft:               Måttlig, svag rök, lite torkad frukt, vanilj

Smak:            Sältaton, torkad frukt med viss rökighet

Eftersmak:     Medellång – lång med måttlig rökighet, fattoner

Poäng:           86

Kommentar:  Skall ersätta 30Y som standardbuteljering. Tyvärr är den inte i närheten av 30-åringen kvalitetsmässigt. Tam för att vara en Laphroaig.

Ardbeg Lord of the Isles buteljerad 2004, 46%, OB; 1590:-

Färg:              Guldfärgad

Doft:               Viss rökighet, fattoner, frukttoner

Smak:            Sälta, rökig, nöttoner, fattoner

Eftersmak:     Lång med mjuk köttig rökighet, nöttoner

Poäng:           94

Kommentar:  En riktig Ardbeg som börjar närma sig 30 år på fat. Om Du inte har i barskåpet, köp nu! Snart slut och billigast i Sverige.

Ardbeg 1973/2003, 40%, Gordon&MacPhail; 1302:-

Färg:              Guldfärgad

Doft:               Rökig – mogen ren rökighet

Smak:            Mjuk markant rökighet, nötig, aning fruktig

Eftersmak:     Lång med mjuk nötig rökighet, komplex och balanserad, fattoner; mjukare än Lorden.

Poäng:           93

Kommentar:  Som så ofta med Ardbeg från Gordon&MacPhail så hittar man influensen av sherryfat. Synd att man buteljerat vid så lågt som 40%. Har därigenom tagit bort lite av den inneboende kraften.

Caol Ila 23Y/1984 Madeira Finish, 50,7%, Creative Whisky; 1269:-

Färg:              Guldfärgad

Doft:               Röktoner, vinös

Smak:            Vinös, rökig, torkad frukt

Eftersmak:     Lång med vinös rökighet, sötmatoner

Poäng:           85

Kommentar:  En whisky som uppskattades mer av andra deltagare än mig. Beror det på min något negativa inställning till Caol Ila?